these are not my laws, there are not my rules

Jag känner mig som en fånge, ingen ro att andas eller på något sätt få plats. Flyttkartonger och en massa plastpåsar är det som finns omkring mig, mina saker har förvandlats till en soptipp.

Jag måste vänta. Min ekonomi är inget vidare och helt plötsligt blev man beroende av andras hjälpsamhet. Det är bara det att hjälpsamheten har väntetid och jag även om jag står på mina knän och ber om ett mirakel finns det bara luddiga svar till det som först var en självklarhet. Man ska vara självständig men vad gör man åt saker som kom för snabbt, när man inte är synsk och fått ihop ett ordentligt sparkapital, när saker och ting avlöser varandra och det känns som man försöker springa ifatt ett tåg som redan börjat röra på sig.

Det är deprimerande att sitta i denna beroendeställning. Jag är arg på att bli kontrollerad och analyserad, men jag är lättsam att jag ska snart slippa denna skit. Snart, snart, ska jag ta mig härifrån.

RSS 2.0