födelsestad
Det ska gå över lilla gumman ska du nog få se.
Jag satt i en bil igår, hade svårt att koppla av, ville bara komma av bilen och det kvittade egentligen vart. Jag förstår att det kan vara svårt att veta vad man ska säga men en tystnad som den kan man se en blick av missnöje. Jag satt nästan tyst för det mesta, kunde inte finna något bra att säga efter det. Det måste vara svårt att inse och speciellt när man tycker att den andra personen har verkat behandla mig bra pågrund av att hon behandlar andra bra finns det inget jag kan egentligen säga. Det känns mest nu som man måste försvara sig, för andra och framför mig själv.
Jag var ute och red förut, det kändes skönt att vara uppe på hästryggen igen. Behövdes efter mammas stressandes och hennes killes skitsnack. Varenda gång man kommer hem blir man den annorlunda, något sort föremål som folk brukar betrakta. Här är jag en manshatande tjej som avvikande tassar försiktigt fram på tårna. Någon sorts rastlös själ som är omöjlig att få grepp om.
Nu sitter jag i ett kallt hus och dricker glögg. Det är lite ensamt men väldigt skönt. Jag kom och tänka på idag att hon också varit här, vi har legat en trappa ner, jag har visat henne runt omkring i denna vackra men tysta stad. Jag hatar det. Jag hatar henne.
Här har vi en nyfunnen kompis:
Jag satt i en bil igår, hade svårt att koppla av, ville bara komma av bilen och det kvittade egentligen vart. Jag förstår att det kan vara svårt att veta vad man ska säga men en tystnad som den kan man se en blick av missnöje. Jag satt nästan tyst för det mesta, kunde inte finna något bra att säga efter det. Det måste vara svårt att inse och speciellt när man tycker att den andra personen har verkat behandla mig bra pågrund av att hon behandlar andra bra finns det inget jag kan egentligen säga. Det känns mest nu som man måste försvara sig, för andra och framför mig själv.
Jag var ute och red förut, det kändes skönt att vara uppe på hästryggen igen. Behövdes efter mammas stressandes och hennes killes skitsnack. Varenda gång man kommer hem blir man den annorlunda, något sort föremål som folk brukar betrakta. Här är jag en manshatande tjej som avvikande tassar försiktigt fram på tårna. Någon sorts rastlös själ som är omöjlig att få grepp om.
Nu sitter jag i ett kallt hus och dricker glögg. Det är lite ensamt men väldigt skönt. Jag kom och tänka på idag att hon också varit här, vi har legat en trappa ner, jag har visat henne runt omkring i denna vackra men tysta stad. Jag hatar det. Jag hatar henne.
Här har vi en nyfunnen kompis:
Kommentarer
Postat av: förgängligt
Å vilken tur att du kan rida i alla fall. Inte lätt det där med miljöombyte = kulturkrock ibland. KRAM
Trackback
