Ännu mer bla bla

Nu har man testat igen, gått in ännu en gång bara för att se med nya ögon hur kan det vara. Det kändes dock lite nervöst och vid såna tillfällen öppnar jag min mun, släpper ut alldeles för många fraser.

Efteråt träffade jag gamla gänget och det blev djupa snack och jag kan inte känna igen mig. Jag blir en främling och jag vill inte säga vad som är rätt eller fel. Jag vill inte döma, men jag har svårt för spydigheter. Efter det träffade jag lite nytt folk med min kära gamla kollega. Jag tycker han är en klok person och jag känner mig trygg i hans närhet. Han är en seende människa. Det finns ont om dem.


Jag har kommit fram till att jag borde gå och lägga mig oftare nöjd. Det finns mycket att glädjas över. Allt handlar inte om en saknad.  

-Men ibland river det in, det känns som en fara som berör mer. Det är inte mycket att göra åt, du skulle aldrig omfamna mig som jag skulle be dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0