Ett gammalt minne
Det känns någolunda bra nu, även om det känns som man flyter ifrån allt. Att man har hamnat i något slags vakum, där minnen har samlats med nutid.
När jag satte mig framför dator idag på jobbet sköljdes ett gammalt minne över mig. Det var en kväll förra sommaren, innan semestern, det var en fredagskväll och jag hade bestämt träff med en person över en film i mitt gamla rum. Den känslan att ha henne där kom tillbaks, hur det pirrade i kroppen när hon kysste mig och höll om mig. Jag var nästan för nervös för att kunna tala och på något sätt var hela min kropp i uppror. Jag hade nog aldrig innan den kvällen känt en sån attraktion. När jag tänker tillbaks tar det tag i mig och ibland kan jag fortfarande känna samma känsla som då. Men nu är vi vänner och jag beundrar den här personen väldigt mycket. Jag kan ibland fortfarande inte begripa hur jag hamnade där med denna fantastiska varelse. Jag tror man ska vara glad att man känt så någon gång än ingen gång.
Nu börjar det skymma och jag skulle gärna vilja tillbringa min tid någon annanstans än här.
