Kristaller
Bakom kuliserna
Undrar vad hon hade gjort om någon av hennes barn hade träffat någon som hon var då? Vad hade hennes samvete sagt, skulle hon vara nöjd med att det bara kom ett ord förlåt efteråt? Undrar om hon någon gång tänker tillbaks på vad som hände då, om hon förstår vad hennes ord kunde skada och hennes kroppspråks hot gjorde då? Det var egentligen då som någon rymde, lämnade en barndom som inte borde varit över. Men som sagt det var då, och frågan som alltid återkommer är varför någon kan vara så hård? Jag kommer ihåg allt väl, och jag kommer ihåg hur liten blev stor. Men det stora har alltid varit litet. Det var en hemlighet, nu är det mer ett påstående. Vad kan vara rätt och fel? Det kan vara en känsla som man aldrig kan hantera svart eller vitt. Det är som alltid denna förbannade gråskala. Denna balansgång och man vill inte vippa över kanten.
Porslin som skramlade, kristallen som visade sig vara falsk. Ett barnskrik, en väg ut. En jul i december.
