Vassbäck
Jag satt nyss och talade med min kombo. Jag berättade om Vassbäck, en underbart ställe där det fanns värme och en stark gemenskap. Hur man idag ser tilbaka och kommer fram till att man skule vilja vrida tillbaka klockan och sitta där utanför stallet med en kopp kaffe med speciellt Nina och Jessica. Höra deras skämt om karlar och annat som ryms i samtalet. Vi kunde sitta där alldeles för länge och ofta, vi var värsta skorstenarna som bolmade på. Alla dessa andra underbara människor som också deltog med sitt vardagsslit, oftast kvinner över 40 år som hade stallet som sitt andra hem. Det var även min fristad, och stallet i sig, det lugna, det glada och det aktiva. Vi höll ihop, men det var även stora konflikter som det kan bli i stall. Hur hästarna ska skötas och att ta ansvar. Förutom det var det en av det finaste ställen som du kan tänka dig.
Längtar verkligen tillbaka till våra långritter. Hur Eddibon som vanligtvis var lugnaste hästen i stallet blev hingstig av alla travston, hur han lyfte upp sig och blev den starkaste fjordingen som man kan tänka sig. Efter varje sån tur var jag röd om mina händer för att jag hållt in honom. Men vi skrattade och det gick undan när vi galopperade. Det är frihet om något!
NU lyser solen där ute och jag behöver komma ut för att få lite energi.
Längtar verkligen tillbaka till våra långritter. Hur Eddibon som vanligtvis var lugnaste hästen i stallet blev hingstig av alla travston, hur han lyfte upp sig och blev den starkaste fjordingen som man kan tänka sig. Efter varje sån tur var jag röd om mina händer för att jag hållt in honom. Men vi skrattade och det gick undan när vi galopperade. Det är frihet om något!
NU lyser solen där ute och jag behöver komma ut för att få lite energi.
Kommentarer
Trackback
