Främmande fågel

Man måste våga sägs det. Man måste vara stark och offret borde inte gömma sig. Jag ser mig inte som något offer egentligen, jag vill inte vara något offer. Men ibland bir man liten och man känner sig hopplös. Letar efter pusselbitar för att få ihop allt. Jag mår smått illa just nu, jag tror det mest handlar om att jag är nervös.

Jag saknar någon, jag saknar henne enormt och jag får inte ihop varför. Helst av allt vill jag bara ligga nära henne, lyssna och prata. Skratta. Jag vill sitta på hennes balkong, jag vill gå brevid henne och hålla hennes hand. Jag försöker bara se det som vänskap, det är väl vad det är.... det finns inga sagor, det finns ingen trygghet och det finns framför allt inte någon evig lycka.