Förr var det namnsdag
Det känns som jag bara pratar på nu, öppnar precis allt. Det är mitt sätt att överleva. Det är mitt sätt att bearbeta.
Jag hade en fin kväll i förrgår, drack kanske lite för mycket men jag fick verkligen en chans att tala och få mer klarhet. Jag sov över och det var skönt att bara någon låg brevid och höll om mig. Jag kände mig trygg. Morgonen led jag av svullna ögon och en rinnande näsa. Men det var det värt. Det såg säkert värre ut än vad det var. Jag kände mig mer bara varm i hjärtat.
Kommentarer
Trackback
