jag skulle bara vilja...
Jag borde inte längre tolka vissa texter. Det är svårt, för att jag fortfarande känner och vill dela en lycka. Men allt står emot. Jag vet, jag har vetat och främst av allt förstått. Men ingen annan har fått mig stå här som jag är nu. Ibland önskar jag något, en fras eller vad som helst för att få mig stanna en liten stund längre. En öppen famn skulle betyda så mycket.
Anna ligger fortfarande och sover, hon är som Tönrosa och väntar på ett samtal av hennes käraste och jag sitter här vid datorn och försöker ta itu med mig sjäv en liten stund genom tankar och apelsinjuice blandat med värktabletter. Min hals är fortfande svullen och värker lite grann. Vet inte om det enbart kan vara ångest av att jobba, min kropp låter sig ibland styras av min ångest. När jag inte vill jobba, när jag är nervös och när min dödsångest dyker upp blir det värk i delar av kroppen. Men ångest ska tydligen vara nyttigt, det är ett bevis av att man lever och bryr sig säger doktorn...eller åt det hållet. Men vad vet man i denna vilsna värld?
Anna ligger fortfarande och sover, hon är som Tönrosa och väntar på ett samtal av hennes käraste och jag sitter här vid datorn och försöker ta itu med mig sjäv en liten stund genom tankar och apelsinjuice blandat med värktabletter. Min hals är fortfande svullen och värker lite grann. Vet inte om det enbart kan vara ångest av att jobba, min kropp låter sig ibland styras av min ångest. När jag inte vill jobba, när jag är nervös och när min dödsångest dyker upp blir det värk i delar av kroppen. Men ångest ska tydligen vara nyttigt, det är ett bevis av att man lever och bryr sig säger doktorn...eller åt det hållet. Men vad vet man i denna vilsna värld?
Kommentarer
Trackback
