Ormar
Helt plötsligt finns det ingen svar och jag känner mig helt osynlig. Det fanns några ljuspunkter under dagen men oftast kändes det som jag var kvar i min mardröm. Under morgonens mörker trodde jag fortfarande att det fanns hungriga ormar. Jag som trodde för en stund att jag skulle kunna klara detta men helt plötsligt sprang ensamheten rakt in i min famn. Och jag tror mycket väl att jag inte är kär bara lite förvirrad av alla dessa gåtor och skumma påståenden.
Kommentarer
Trackback
