Trasigt avlopp och fungerande vänskap
En instängd söndag har det varit, men det har funnits ro och träning. Träningen har bestått av städniing och rensa avlopp. Jag har äntligen gjort det och det var rätt vidrigt men jag har inte kunnat använda mitt handfat på länge. Kollat på film har jag också ägnat dessa timmar och funderat lite på framtiden, hur det ska bli att bo i källaren och dela hus med Daniel. Jag trivs så himla bra just nu i min lägenhet, det känns som jag kan tillbringa hur mycket tid som helst här utan att bli rastlös. Det är en stor skillnad på kollektivet där man alltid var på gång. Fast jag saknar vissa människor och att man aldrig var ensam. Jag gillar visserligen att vara ensam ibland men då ska den vara vald av mig själv. Jag gillar inte att bli bortvald och jag gillar inte att vara den som går ifrån andra. Ibland blir det så ändå, folk förändras och man vet inte riktigt längre vad man ska säga till varandra. Jag försöker ofta hålla kontakten, kämpar på, men i vissa relationer går det inte. Man måste få något tillbaka, en hand som vill greppa min, den kan ibland vara osynlig, men jag vill i alla fall få en glimt av att den finns.
Jag och Tobbe, en av mina närmsta vänner, har börjat planera nyår. Det ser ut som att jag stannar i min födelsestad över nyår också. Är husvakt. Jag längtar verkligen till 10 dagars ledighet men jag vet inte om jag är sugen på att vara hemma där alla dessa dagar. Jag vill kunna ha ett liv dessa dagar och inte bara elda och sitta med familjen och släkten. Fast man måste kanske offra sig om man vill träffa Tobbe. Då får jag sova sked, tjafsa, skratta och gråta varannat. Jag saknar honom.
Det finns vissa människor som man verkligen mår bra av att träffa, de är rätt få men jag har börjat förstå. Där man kan utbyta tankar utan att fastna eller känna sig för liten eller för stor, Man bara finns och det är väl lycka om något. Förra torsdagen satt jag hos en vän och en till vän kom förbi och jag bara trivs så underbart med dessa människor. Vi hade ett sex and the citykväll och jag är tydligen mest lik Charlotte eftersom jag är minst cynisk. Men efter ett tag kom vi på att jag är långt ifrån pryd av mig. Jag tror att vi alla tre är en blandning av dem alla beroende på situation. Men jag tror det som mest utmärker oss alla tre är att vi är speciela på våra sätt som gör oss till människor med hjärtan, själ och hopp om en ny dag. Vi kanske inte alltid är framgångsrika men vi har i alla fall varandra och fortfarande en rolig men krokig väg att promenera på.
Kommentarer
Postat av: mammsen
fasiken vad du skriver bra,du har en konstnärlig ådra i dej
det blir kul när du kommer hit men du behöver aldrig känna något tvång att vara med oss hela tiden det är klart att du ska fara omkring som du känner för
barnen åker t lennart juldagen o den 28dec så är jocke på fritids ett tag ,kandke vi kan umgås då lite,kraaaam
Trackback
