Jag är
Är detta det som bara blir och att dagarna tickar på i rutin? Ibland får jag för mig att en kyss skulle göra det lite ljusare, men tanken backar tilbaks när jag tänker på att det inte får ske. Det är fortfarande ömt, och min åtrå känns patetisk. I min trötthet känner jag mig dum, att man fortfarande klapar här. Mitt hjärta har brustit och min hjärna har bivit matt av all tomgång. Det är ekande tomt, det känns ensamt. Jag har mina vänner och det känns att det är bara dem som får mig att le och vara uppe ur sängen. Jag fick ett tips i helgen att jag skulle knulla med någon annan och att det hela skulle kännas bättre och mindre påtagligt. Kanske jag på något sätt skulle känna mig mer attraktiv men jag vet inte hur man gör nu längre. Det brukr bara vara en fånig parningsdans. Jag kör hellre på min apatiska stil. Den känns mer rätt i denna tid och rum. Det kommer komma dagar då jag är gladare..men tills dess kommer jag vara en hungrig sengångare.
Kommentarer
Trackback
