Datten
Jag sitter här och borde egentligen gå till sängs men jag kan inte sluta tänka på henne. Hon som jag tänker på är en kvinna med hemligheter, hon börjar bli gammal och står oftast framför spisen för att laga mat till sin man och baka bullar till sin släkt. Hon är alltid glad och omtänksam. Hon har aldrig lärt sig engelska och har den senaste tiden äntligen fått ett eget rum där hon kan sova ostört om nätterna. Hon verkar nöjd men ibland funderar jag på om hon fick det liv hon ville. Hon hade inte samma rätt som mig till sina val och gifte sig ung. Hon jobbade inom vården och slet sönder sin rygg. Dubbelarbetade med lönejobb och hemarbete till hon blev sjukpensionär och alltid funnits för sin man. Hon gillar att prata om vädret och ibland yttrar hon lite skvaller om sina grannar. Hon talar aldrig illa om något utan allt sker i välmening. Jag har endast sett henne gråta en gång då en av hennes taxar gått bort och då kom alla med blommor som hon vänligt tog emot. När vi ses frågar hon mycket frågor om hur jag har det där jag är och försäkrar sig att allt är bra med mig. Hon lyssnar som om mitt liv vore en riktigt intressant saga och jag känner mig viktig när jag sitter där i köksbordet med henne och hon låter mig alltid tala till punkt. Ibland försöker jag ställa frågor men hittar aldrig de rätta orden. Jag vill veta mer om vem hon är för jag beundrar henne. Hon var ett sånt stort stöd när jag växte upp och varje morgon efter att jag och min syster sovit där bjöd hon på rosa eller grön gröt, jag ville alltid ha den gröna gröten eftersom det smakade godast (mannagrynsgröt och karamellfärg). Hon tog oss alltid ut på promenader med hundarna, alltid taxar vilket är ett av mina starkaste barnminnen.
Då jag inser mer och mer vilka hemligheter hon delar med mig kan jag inte riktigt finna orden av tacksamhet till henne. Jag ska försöka komma på den finaste julklappen till henne men mest av allt skulle hon vara tacksam om jag slutade röka. Får nog börja göra det båda.
Sist av allt vill jag berätta för er kära läsare hur jag och denna underbara kvinna avslutar våra möten och det är med datten, lättare för er att förstå om man säger kull men i min mormors och min värld är det datten.
Så datten på er.
Då jag inser mer och mer vilka hemligheter hon delar med mig kan jag inte riktigt finna orden av tacksamhet till henne. Jag ska försöka komma på den finaste julklappen till henne men mest av allt skulle hon vara tacksam om jag slutade röka. Får nog börja göra det båda.
Sist av allt vill jag berätta för er kära läsare hur jag och denna underbara kvinna avslutar våra möten och det är med datten, lättare för er att förstå om man säger kull men i min mormors och min värld är det datten.
Så datten på er.
Kommentarer
Trackback
