Tidens dilemma
Det har varit en dag idag, en dag att minnas, en dag som kan få en att vilja försvinna, en dag som kan få mig att börja leva. Att saker och ting kan försvinna eller byggas starkare. Tiden, den finns men ändå kan den försvinna, den kan bli suddig eller vid en beröring från yttre världen bli tårar. Tårar av det som en gång varit och aldrig någonsin komma tillbaka. En låt och sedan ett titt på datum och jag minns mer än vad jag gkorde när han dog. Döden, den där döden som jag alltid varit rädd för. Den som gjorde att jag låste in mig i en box om kvällarna för att tro att han skulle försvinna. Jag var då aldrig rädd för att dö då, jag ville stanna givetvis men det berodde på mitt ansvar gentemot honom. När jag pratar om honom ibland känns det som att ingen förstår och då vill jag mer än någonsin tillbaks då det bara var han och jag, vi i den stora skogen och de stora fälten. Där växte en stor del av mig upp. Allt förändras med tiden, jag blev stor, jag ville ge mig av och efter den dagen då jag gav mig av kunde jag aldrig återvända. För tiden tar ut sin rätt att även låta de betydelsefulla bitarna i livet att dö ut. Och just idag önskade jag att det kunde finnas bara för en liten stund ett sätt att komma tillbaka, att få känna den friheten och tryggheten och mest av allt känna att han var där, hans frustande och glädjeskutt som fick mig känna mig mindre ensam. Grattis på dig vännen.
vaxpropp
Ibland får man en känsla av att man ska kunna släppa det om det bara slutade banka. Det gjorde det för ett andetag till att sedan förvandlas till någon hel orkester som trummar i mitt hjärta. Jag kan inte få det att sluta. Det trummar så hårt att jag håller på att bli döv och ingen revaxör kan dämpa trycket. Hon har blivit en vaxpropp i mitt öra.
Jag fick en beundrare idag, en pizzabagare gjorde en pizza av ett hjärta till mig. Det var visserligen gulligt men efter att min vän översatte all italienska till mer svenska ord tyckte jag det lät riktigt sliskigt. Jag blev till och med erbjuden jobb, men nej tack. Inga sliskiga karlar för min del.
Jag har även varit hos läkaren idag för min allergi. Han tittade nogrannt på min mage och sedan tittar han mig i ögonen och frågar allvarligt om jag är gravid. Hade lust att outta mig själv och säga, jag är typ flata och jag har mens....men satt där fnittrande och harklade ut mig nej nej nej...
Jag fick en beundrare idag, en pizzabagare gjorde en pizza av ett hjärta till mig. Det var visserligen gulligt men efter att min vän översatte all italienska till mer svenska ord tyckte jag det lät riktigt sliskigt. Jag blev till och med erbjuden jobb, men nej tack. Inga sliskiga karlar för min del.
Jag har även varit hos läkaren idag för min allergi. Han tittade nogrannt på min mage och sedan tittar han mig i ögonen och frågar allvarligt om jag är gravid. Hade lust att outta mig själv och säga, jag är typ flata och jag har mens....men satt där fnittrande och harklade ut mig nej nej nej...
life is a b movie it's stupid and it's strange
....but sometimes there's some poetry.
Det är en luft som knappast går att ta till vara på. Det är dags att andas långsammare och se det på avstånd. Låta ett förnuft tala och göra de rätta sakerna. Även om det kommer vara svårt finns det ingen annan utväg. Det är mitt hjärta som står på spel och att släppa kontrollen skulle bara sluta med drama.
Dystert väder det är ute. Det tar sig innanför väggarna och jag ryser. Det rymmer något krypande oro, det bryter upp känslor och när allt brister i mitt hjärnsystem är det bara en instinkt som talar. Det skriker
- Andas, det är inte en dialog där ute, det är inte en spegelbild utan det är detsamma som det alltid varit, något som du inte kan ta del av. Andas, för det kommer ge dig sorg och det är lika bra att du gömmer dig. Lek inte kurrigömma utan hitta en plats där du är osynlig.
Det är en luft som knappast går att ta till vara på. Det är dags att andas långsammare och se det på avstånd. Låta ett förnuft tala och göra de rätta sakerna. Även om det kommer vara svårt finns det ingen annan utväg. Det är mitt hjärta som står på spel och att släppa kontrollen skulle bara sluta med drama.
Dystert väder det är ute. Det tar sig innanför väggarna och jag ryser. Det rymmer något krypande oro, det bryter upp känslor och när allt brister i mitt hjärnsystem är det bara en instinkt som talar. Det skriker
- Andas, det är inte en dialog där ute, det är inte en spegelbild utan det är detsamma som det alltid varit, något som du inte kan ta del av. Andas, för det kommer ge dig sorg och det är lika bra att du gömmer dig. Lek inte kurrigömma utan hitta en plats där du är osynlig.
