Were you always this unkind?
Var det alltid din berusning som fick mig dansa, var det en doft liksom ljuvlig stoft som spred sig över dansgolvet endast då. Nu är det kallt och jag befinner mig på utgången och ser endast på. Det är svårt att finna de rätta orden, jag stammar fram som en elefant på den smalaste lina som du sett. Min blick är flackande och det är liksom en röd flagga som skriker stopp. Trodde jag att verkligheten var ond, den är ju knappast något god och nu ser jag storögt gråtande på. Were you always this unkind?
Jag samlar ihop mitt damm från gårdagens charm och när jag ser din tomma blick tar jag fram min sköld och alla dina hagelskott flyger fram i tystnadens stora rum. Gör mig osynlig om det får dig att må bättre, gör mig till någon som du aldrig mött men räkna aldrig med att jag ska förstå. Were you always this unkind?
Jag samlar ihop mitt damm från gårdagens charm och när jag ser din tomma blick tar jag fram min sköld och alla dina hagelskott flyger fram i tystnadens stora rum. Gör mig osynlig om det får dig att må bättre, gör mig till någon som du aldrig mött men räkna aldrig med att jag ska förstå. Were you always this unkind?
Kommentarer
Trackback
