rummen
Fyrkantiga väggar, ett träd med löv som inte kan vara stilla i vinden utanför mitt fönster. Den lilla ytan känns liten men ändå desto större när alla ting sammankallar minnen. Det kan kännas att det som var igår börjar blekna och vissa minnen gör jag allt för att glömma men de bra, det som fick mig att se och andas vill jag att de alltid ska förebli inom mig. Såg en gammal vän idag, där ord känns som yta och böcker och knappast livet. Förr trodde jag på det och såg upp till de fina verserna men när verkligheten knackade på försvann det med en undvikande beteende. Det är sju olika rum jag bott här i malmö och nu jag längtar efter någon trygghet. Igår dansade jag men kände mig efter ett tag övergiven och ensam. Jag vet att det aldrig kommer vara annat än rosa haschmoln i min värld och när jag ser mig i spegeln känner jag mig fulare på länge men känner ändå en styrka, alla hemligheter som jag lyckas hålla fasaden uppe men när den kommer ramla- vart befinner jag mig då? Denna oro sprider sig sömnlös över vilan för att få känna sig fri. Borde lösa allt men vet inte vart jag ska börja. Tömd.
Såg en bra film idag. Whip it. Underbar och peppande. Jag önskar mig en sådan handlingskraft.
Borde ta mig och sova lite nu. Känner mig lite febrig. Och framför allt ensam.
Såg en bra film idag. Whip it. Underbar och peppande. Jag önskar mig en sådan handlingskraft.
Borde ta mig och sova lite nu. Känner mig lite febrig. Och framför allt ensam.
Kommentarer
Trackback
