på tungan
Hierarkier som försöker sätta mig på plats. Blickar som markerar att man ska formas. Frågor som vill att man ska lägga sig. Glad över min stolthet att säga ja, jag tycker du ska kunna städa din egna toalett och att det inte är mitt eller mina kollegor jobb. Tystnad och sedan rädslan som sprider sig. Ingen vågar säga vad de tycker längre och jag sitter där och lovar mig själv att aldrig sluta tro på att vi någon gång ska ha makt att stå upp för våra rättigheter. Kanske inte idag, jag orkar det inte men imorgon då ska jag försöka finna ny kraft. Avslutar nu kvällen med whiskey på tungan.
Kommentarer
Trackback
