rummen
Fyrkantiga väggar, ett träd med löv som inte kan vara stilla i vinden utanför mitt fönster. Den lilla ytan känns liten men ändå desto större när alla ting sammankallar minnen. Det kan kännas att det som var igår börjar blekna och vissa minnen gör jag allt för att glömma men de bra, det som fick mig att se och andas vill jag att de alltid ska förebli inom mig. Såg en gammal vän idag, där ord känns som yta och böcker och knappast livet. Förr trodde jag på det och såg upp till de fina verserna men när verkligheten knackade på försvann det med en undvikande beteende. Det är sju olika rum jag bott här i malmö och nu jag längtar efter någon trygghet. Igår dansade jag men kände mig efter ett tag övergiven och ensam. Jag vet att det aldrig kommer vara annat än rosa haschmoln i min värld och när jag ser mig i spegeln känner jag mig fulare på länge men känner ändå en styrka, alla hemligheter som jag lyckas hålla fasaden uppe men när den kommer ramla- vart befinner jag mig då? Denna oro sprider sig sömnlös över vilan för att få känna sig fri. Borde lösa allt men vet inte vart jag ska börja. Tömd.
Såg en bra film idag. Whip it. Underbar och peppande. Jag önskar mig en sådan handlingskraft.
Borde ta mig och sova lite nu. Känner mig lite febrig. Och framför allt ensam.
Såg en bra film idag. Whip it. Underbar och peppande. Jag önskar mig en sådan handlingskraft.
Borde ta mig och sova lite nu. Känner mig lite febrig. Och framför allt ensam.
Ryggsäcken
Hösten är här. Den har svept innanför mina väggar. Den kom med kylan, försänding och framför allt sorg. I sjukdom där sedan folk dog ligger det fortfarande en skam som berör mig. Det kunde vara jag. Det är jag men i en yngre form. Men jag har ingen sjukdom (ingen medveten) men kanske jag är sjuk då det finns hemlighet jag har. Den är svår att bära men då ingen skulle förstå ligger den här inom mig och skruvar sig i desperata former. Vi lever alla i någon sort skam och även om folk förkastar det mesta som en svaghet ligger alla någon gång i den kalla höstnatten och vrider sina tankar i desperata försök till att somna för att sedan vakna upp på nytt. Vi gör våra val, vi förändrar våra val även när vi inte tar ställning.
Kärlek är det andra som berörde mig igen, den kom i en sommarvind och dog direkt när allt frös till is i det kalla som två personer byggde upp för år sedan och då jag inte tänker stå här ensam och bygga vidare på lögnen lämnar jag all hat och kärlek till henne. Jag kanske är bitter men jag känner mig mer likgiltig. Det gör sig inte lönt längre att försöka förstå. Inte heller att vara drömmande till en föändring. Jag ställer mig på en ny sida och lämnar det gamla bakom mig utan att försöka hoppas på en bättring på denna front. Jag låter det vara och ska ägna min tid åt tiden som måste få tas igen. Det finns inget nu. Skönt.
Jag vet inte vart jag är på väg. Nytt jobb och fortfarande även om jag är kvar ser jag allt med likgiltighet i spegeln. Saker dog liksom människor. Jag klär mig fint i svart. Det är en trygghet att låta dagarna gå nu som om jag inte vore besluten att knyta upp säcken. För sanningen är att hela min extistens vet att den alltid funnits där och även om önskan att förändras gör mig sömnlös om natten kommer jag gå upp på morgonen som om att allt handlar om att inte bryta ihop.
Kärlek är det andra som berörde mig igen, den kom i en sommarvind och dog direkt när allt frös till is i det kalla som två personer byggde upp för år sedan och då jag inte tänker stå här ensam och bygga vidare på lögnen lämnar jag all hat och kärlek till henne. Jag kanske är bitter men jag känner mig mer likgiltig. Det gör sig inte lönt längre att försöka förstå. Inte heller att vara drömmande till en föändring. Jag ställer mig på en ny sida och lämnar det gamla bakom mig utan att försöka hoppas på en bättring på denna front. Jag låter det vara och ska ägna min tid åt tiden som måste få tas igen. Det finns inget nu. Skönt.
Jag vet inte vart jag är på väg. Nytt jobb och fortfarande även om jag är kvar ser jag allt med likgiltighet i spegeln. Saker dog liksom människor. Jag klär mig fint i svart. Det är en trygghet att låta dagarna gå nu som om jag inte vore besluten att knyta upp säcken. För sanningen är att hela min extistens vet att den alltid funnits där och även om önskan att förändras gör mig sömnlös om natten kommer jag gå upp på morgonen som om att allt handlar om att inte bryta ihop.
