Vänskap
Nu har snön kommit hit, mina fötter är blöta för vi har varit och handlat till kvällen. Har en väldigt kär vän på besök och jag har verkligen saknat honom. Vi har boxats, kramats, pratat och sovit skad. Underbart att ha honom här. Annars har jag haft rätt svårt att umgåtts de senare dagarna med folk, jag har helst velat stänga in mig och bara vara ensam. Där i min egen tanke och ensamhet är det jag som har kontrollen. Jag vet vad som sker men utanför och med nya människor vet jag inte vart deras gränser går. Men han som är här nu känner mig väldigt väl, han vet mina gränser och han vet hur han ska nå fram.
Om man ska summera året som har gått kan jag bara säga att det varit en gropig väg, en karusell med många skratt och ibland onödig hög fart på vagnen. Men jag har träffat enormt goda människor. Så tack alla underbara människor som funnits här det gågna året och jag hoppas att vi får ett tursamt och glatt nästa år, 2008.
Jag träffade förut idag min gamla styvpappa, det var alldeles för länge sedan vi sågs och jag tycker väldigt mycket om honom. Han fanns där ett tag under min uppväxt och jag har honom och tacka för en hel del. Han gjorde det mesta som ingen hade tid att lära mig. Han lärde mig simma, cykla, ta konflikter och han älskade mig som sin egen dotter. Ibland är livet orättvist dock!
Om man ska summera året som har gått kan jag bara säga att det varit en gropig väg, en karusell med många skratt och ibland onödig hög fart på vagnen. Men jag har träffat enormt goda människor. Så tack alla underbara människor som funnits här det gågna året och jag hoppas att vi får ett tursamt och glatt nästa år, 2008.
Jag träffade förut idag min gamla styvpappa, det var alldeles för länge sedan vi sågs och jag tycker väldigt mycket om honom. Han fanns där ett tag under min uppväxt och jag har honom och tacka för en hel del. Han gjorde det mesta som ingen hade tid att lära mig. Han lärde mig simma, cykla, ta konflikter och han älskade mig som sin egen dotter. Ibland är livet orättvist dock!
där emellan
Det finns saker som man vet hur det kommer att bli. Man vet hur det är. Det är bara så. Man kommer alltid vara någon som vill mer. Men det kvittar, just nu kvittar det. Jag vill bara bli en liten bit hel igen och jag önskade att inga sår fanns på varken dig eller mig.
Detta hus väcker upp minnen, kylan och värmen, flykt från det och till det. Alltid är man någonstans i mitten. Det är en luftgrop, en snyftning som man aldrig verkar bli av med. Det blir en rastlöshet, vi kan även kalla det för ett utanförskap.
Detta hus väcker upp minnen, kylan och värmen, flykt från det och till det. Alltid är man någonstans i mitten. Det är en luftgrop, en snyftning som man aldrig verkar bli av med. Det blir en rastlöshet, vi kan även kalla det för ett utanförskap.
Spöken
Det spökar i huset, det spökar fortfarande i huvudet. Jag vet inte vad som är läskigaste? Att man hör fotsteg på vinden eller att en person spetsar sig fast i hjärnhinnan? Spöket på vinden kan visserligen inte komma åt mig, om det inte vill säga är någon inbrottstjuv eller pervers gubbe som spionerar på mig och vill äta upp mig. Spöken som har fastnat i huvudet berör mig med en torr hand som får mig tappa njutning.
Det kommer väl komma tider då det blir bättre, då allt kan lätta lite mer. Jag har i allafall fått gång värmen i huset och jag käner mig lite lugnare. Mina systrar på fars sida har varit här idag. Vi har delat ut julklappar och jag fick den perfekta julklappen. Den passade perfekt med mitt sinnelag just nu. Jag förespråkar inte våld men det är en plastanka med texten Ex girlfriend.
På förpackningen står det: Chucka Duck! Relese your frustration with Chucka duck!
Det kommer väl komma tider då det blir bättre, då allt kan lätta lite mer. Jag har i allafall fått gång värmen i huset och jag käner mig lite lugnare. Mina systrar på fars sida har varit här idag. Vi har delat ut julklappar och jag fick den perfekta julklappen. Den passade perfekt med mitt sinnelag just nu. Jag förespråkar inte våld men det är en plastanka med texten Ex girlfriend.
På förpackningen står det: Chucka Duck! Relese your frustration with Chucka duck!
födelsestad
Det ska gå över lilla gumman ska du nog få se.
Jag satt i en bil igår, hade svårt att koppla av, ville bara komma av bilen och det kvittade egentligen vart. Jag förstår att det kan vara svårt att veta vad man ska säga men en tystnad som den kan man se en blick av missnöje. Jag satt nästan tyst för det mesta, kunde inte finna något bra att säga efter det. Det måste vara svårt att inse och speciellt när man tycker att den andra personen har verkat behandla mig bra pågrund av att hon behandlar andra bra finns det inget jag kan egentligen säga. Det känns mest nu som man måste försvara sig, för andra och framför mig själv.
Jag var ute och red förut, det kändes skönt att vara uppe på hästryggen igen. Behövdes efter mammas stressandes och hennes killes skitsnack. Varenda gång man kommer hem blir man den annorlunda, något sort föremål som folk brukar betrakta. Här är jag en manshatande tjej som avvikande tassar försiktigt fram på tårna. Någon sorts rastlös själ som är omöjlig att få grepp om.
Nu sitter jag i ett kallt hus och dricker glögg. Det är lite ensamt men väldigt skönt. Jag kom och tänka på idag att hon också varit här, vi har legat en trappa ner, jag har visat henne runt omkring i denna vackra men tysta stad. Jag hatar det. Jag hatar henne.
Här har vi en nyfunnen kompis:
Jag satt i en bil igår, hade svårt att koppla av, ville bara komma av bilen och det kvittade egentligen vart. Jag förstår att det kan vara svårt att veta vad man ska säga men en tystnad som den kan man se en blick av missnöje. Jag satt nästan tyst för det mesta, kunde inte finna något bra att säga efter det. Det måste vara svårt att inse och speciellt när man tycker att den andra personen har verkat behandla mig bra pågrund av att hon behandlar andra bra finns det inget jag kan egentligen säga. Det känns mest nu som man måste försvara sig, för andra och framför mig själv.
Jag var ute och red förut, det kändes skönt att vara uppe på hästryggen igen. Behövdes efter mammas stressandes och hennes killes skitsnack. Varenda gång man kommer hem blir man den annorlunda, något sort föremål som folk brukar betrakta. Här är jag en manshatande tjej som avvikande tassar försiktigt fram på tårna. Någon sorts rastlös själ som är omöjlig att få grepp om.
Nu sitter jag i ett kallt hus och dricker glögg. Det är lite ensamt men väldigt skönt. Jag kom och tänka på idag att hon också varit här, vi har legat en trappa ner, jag har visat henne runt omkring i denna vackra men tysta stad. Jag hatar det. Jag hatar henne.
Här har vi en nyfunnen kompis:
Ett nej räcker tydligen inte
Nu vill jag verkligen här ifrån. Hon kontaktade mig och jag trodde verkligen inte att det skulle bli såhär. Och jag bad henne hålla sig borta från mig och jag sa att hon gjorde mig illa. Men det blev värre, hon anklagar mig, att jag borde bett henne gått. Varför har jag inte gjort det? Tror hon inte att jag tänkt den tanken om och om igen. Men borde det inte räcka med ett nej, icke icke, man måste slänga ut fanskapet också! .
Nu blev jag ännu mer orolig och ångrar att jag ens svarade. Nu vet alla hur det ligger till!
Nu blev jag ännu mer orolig och ångrar att jag ens svarade. Nu vet alla hur det ligger till!
Tillåtelse
Det är mest natten då det kommer. Men nu känns det bättre. Jag vill inte vara något sorts offer eller vad man nu kan se det hela som. Jag får väl bladdra på och jag får väl ge mig tillåtelse att må som jag gör just nu. Men jag vill vara där för andra mer än vad jag orkar nu, jag vill kunna skratta mer och jag vill framför allt vara utan bekymmer. Nu måste jag springa och möta snubben med pipskägg och fixa det sista inför julen.
Vart ska man ta vägen?
Ibland känns det som det börjar gå åt rätt håll, men helt plötsligt får man ett samvete att man inte gör tillräckligt eller att man har det för bra. Men det är bara det att man inte får plats. Man vet inte hur man ska ta till sig allt eller hur man kan få det att bli bättre. Och såna saker som hänt den senaste tiden vill bara få mig att fly. Där inte hon kan röra mig, där jag kan slippa springa på henne på gatan. Det borde inte vara jag som skäms men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Om jag skulle möta henne, vad ska man göra? Ska man vända om och bara springa. Detta blir väldigt privat. Jag vet bara inte hur man ska ta itu med allt nu och hur man ska få ur sig allt detta vidriga som gnager på mig och som babblar i fraser inom mitt inre.
Förr var det namnsdag
Det känns som jag bara pratar på nu, öppnar precis allt. Det är mitt sätt att överleva. Det är mitt sätt att bearbeta.
Jag hade en fin kväll i förrgår, drack kanske lite för mycket men jag fick verkligen en chans att tala och få mer klarhet. Jag sov över och det var skönt att bara någon låg brevid och höll om mig. Jag kände mig trygg. Morgonen led jag av svullna ögon och en rinnande näsa. Men det var det värt. Det såg säkert värre ut än vad det var. Jag kände mig mer bara varm i hjärtat.
Lämna mig inte på fel sida av vägen
Det känns bättre nu, men det har varit en konstig helg och jag har mått rätt dåligt. Försökt få bitarna på plats här nu i efterhand. Borde kanske inte skrivit personligt som jag gjorde i de förgående inläggen. Såg att man kunde hitta mig väldigt lätt här. Får se om man ska göra någonting åt det hela. Ibland behöver man bara få utlopp för sina känslor och speciellt såna tillfällen som var nu under helgen.
Har idag i alla fall varit på mitt första julbord för i år. Det var riktigt mumsigt. Och jag måste tipsa om att vaniljglögg var gott. Nu är det dags för lite sömn.
Har idag i alla fall varit på mitt första julbord för i år. Det var riktigt mumsigt. Och jag måste tipsa om att vaniljglögg var gott. Nu är det dags för lite sömn.
Vad är respekt?
Efteråt kom hon, det blev värre. Varför är det så svårt att ta ett nej? Jag vill ju inte. Jag orkar inte. Jag är för trött men ändå ska hon försöka, om och om igen.
Nu är det en ny dag och jag borde lägga av med detta dubbespel då den ena vill bara ha mig när hon själv är långt nere och inte ens kan stå rakt. Jag borde verkligen bett henne gå istället för att försöka att förstå. Vadå vilja samma sak?
Nu är det peppning som gäller då jag inte vill dras ner mer.
Nu är det en ny dag och jag borde lägga av med detta dubbespel då den ena vill bara ha mig när hon själv är långt nere och inte ens kan stå rakt. Jag borde verkligen bett henne gå istället för att försöka att förstå. Vadå vilja samma sak?
Nu är det peppning som gäller då jag inte vill dras ner mer.
Lyssna
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=45614196
Vadå njuta?
Jag känner en sån enorm frustration, att jag har demoner som förföljer mig i min väg. jag kan bara inte slappna av och hur mycket man än vill vara till lags finner man inga ord att säga. Jag blev frusen, bortkommen och bortglöd. En stel pinne som inte kunde bara gå. Jag var reservhjulet, vet inte om jag någonsin vill gå dit igen. På hemvägen skrek jag bara och ville hemma och gråta. Känner mig som en jävla dörrmatta som man bara stampar av sig sin skit på. Jag förstår bara inte varför, varför utsätter man sig för denna plåga? Att man aldrig lär sig vart man är någelunda trygg. Detta blev en skitkväll och vadå att man ska njuta. Det finns just nu inget njutbart förutom min säng, där ska jag sova och jag vill aldrig, aldrig någonsin bli väckt av denna skit igen.
NJUT
Dagen känns hittills väldigt verklig och underbar. Träffade dessa fina människor under frukosten på cafeet, och efter det fick jag hjälp att hitta en present till mina bröder. Snart är det jobb och det känns helt ok eftersom det är en kort dag som avslutas med pub på jobbet. Sen är det fest som gäller med tomboy som mål. Det känns som denna dag kan bli riktigt bra, om man nu egentligen vågar skriva eftersom det lätt kan svälla över med negativa händelser. Men jag hoppas att hela kvällen skiner av glada leenden hos alla jag känner. Njut!
jag skulle bara vilja...
Jag borde inte längre tolka vissa texter. Det är svårt, för att jag fortfarande känner och vill dela en lycka. Men allt står emot. Jag vet, jag har vetat och främst av allt förstått. Men ingen annan har fått mig stå här som jag är nu. Ibland önskar jag något, en fras eller vad som helst för att få mig stanna en liten stund längre. En öppen famn skulle betyda så mycket.
Anna ligger fortfarande och sover, hon är som Tönrosa och väntar på ett samtal av hennes käraste och jag sitter här vid datorn och försöker ta itu med mig sjäv en liten stund genom tankar och apelsinjuice blandat med värktabletter. Min hals är fortfande svullen och värker lite grann. Vet inte om det enbart kan vara ångest av att jobba, min kropp låter sig ibland styras av min ångest. När jag inte vill jobba, när jag är nervös och när min dödsångest dyker upp blir det värk i delar av kroppen. Men ångest ska tydligen vara nyttigt, det är ett bevis av att man lever och bryr sig säger doktorn...eller åt det hållet. Men vad vet man i denna vilsna värld?
Anna ligger fortfarande och sover, hon är som Tönrosa och väntar på ett samtal av hennes käraste och jag sitter här vid datorn och försöker ta itu med mig sjäv en liten stund genom tankar och apelsinjuice blandat med värktabletter. Min hals är fortfande svullen och värker lite grann. Vet inte om det enbart kan vara ångest av att jobba, min kropp låter sig ibland styras av min ångest. När jag inte vill jobba, när jag är nervös och när min dödsångest dyker upp blir det värk i delar av kroppen. Men ångest ska tydligen vara nyttigt, det är ett bevis av att man lever och bryr sig säger doktorn...eller åt det hållet. Men vad vet man i denna vilsna värld?
Ingen tungkyss
Legat sjuk idag, min hals är svullen och smärtar. Men det har varit skönt att inte göra något alls utan bara vänta in tiden i lugn och ro. Lasse kom förbi med mat och film förut, det var uppmuntrande. Tackar speciellt för chokladglassen!
Snart kommer en vän från Småland för att sova över natten. Hon ska på arbetsintervju imorgon och jag hoppas alla håller tummarna för henne.
Snart kommer en vän från Småland för att sova över natten. Hon ska på arbetsintervju imorgon och jag hoppas alla håller tummarna för henne.
Ormar
Helt plötsligt finns det ingen svar och jag känner mig helt osynlig. Det fanns några ljuspunkter under dagen men oftast kändes det som jag var kvar i min mardröm. Under morgonens mörker trodde jag fortfarande att det fanns hungriga ormar. Jag som trodde för en stund att jag skulle kunna klara detta men helt plötsligt sprang ensamheten rakt in i min famn. Och jag tror mycket väl att jag inte är kär bara lite förvirrad av alla dessa gåtor och skumma påståenden.
Lördagnatt
Min kropp har nästan lagt av idag. Jag är stel, näsan rinner och huvudet bankar. Men det var en riktigt rolig kväll igår. Festen var lyckad och efteråt möte jag Mappus till en undergroundfest och dansade järnet. Lyckades till och med lifta med en stor buss och fick åka gratis till efterfesten.
En alldeles vanlig lördag
Försovning, vegomässa, alldeles för mycket folk, systemet, sen en hungrig mage som styrde til glassis. Men där blev jag glömd så jag fick ta med mig maten hem i en påse och mackan var kall när jag anlänt till min lägenhet. Otur och jag som slängde ut cirka över 100 kr på att få mat i magen (inträde till vegomässan men med en gletig vidrig chokladboll typ och trängsel så man får vara glad för det lila man fick och bjöd Angelica en macka för att få sällskap på glassis)...hmm..
Ikväll är det fest som gäller. Jag har till och med lyckas bli dubbelbokad men jag får ta mig dit där jag behövs mest eftersom jag är en länk bland lite folk. Och det kommer vara en person där som jag skule vilja stifta en närmare bekanskap med men dels är jag blyg och hon verkar vara stel och uttråkad i min närvaro. Det var lättare förr men nu är man livrädd för att göra bort sig. Det blir värre när man är äldre,
Nu ska jag ta mig ett bad, städa lite och sedan dra mig iväg.
jag är lycklig
Jag är glad för att saker och ting överaskar mig igen. Att saker ordnar sig och att vänner kan betyda glädje. Och jag har insett att det finns andra människor än gamla flammor som intresserar mig. Positivt!
Cyndi Lauper ska man inte underskatta. Man ska sjunga och dansa i sin ensamhet. Det är ju det man gör bäst.
Cyndi Lauper ska man inte underskatta. Man ska sjunga och dansa i sin ensamhet. Det är ju det man gör bäst.
Tro, hopp och kärlek
I mitt förra inlägg pratade jag om att det tar 60 dagar att komma över en kärlek. Det var ett par vänner som pratade om det och att de hade fått det från någon källa. Ska höra mig för nästa gång jag träffar dem. För jag vet inte om det verkligen tar 60 dagar, vissa pratar om ett år och andra pratar om flera år. Men om vi säger att det värsta sorgen lagt sig efter 60 dagar och att man då kan börja torka tårarna och ta tag i sitt liv vore det mer förnuftigt. Fast i ärlighetens namn hadlar det inte om förnuft utan mer vad personen haft för påverkan i ens liv och om hon/han fortfarande vandrar omkring i ens tankar och i ens vänners omkrets. Vissa människor glömmer man nog aldrig, de kommer alltid ligga där nära hjärtat och banka efter uppmärksamhet. I vissa fall borde personen ifråga aldrig fått inträde dit efter hårda ord och olika typer av kränkningar. Men det kanske mer handlar om rädslan och att hela tiden ifrågasätta sitt beteende efteråt att man aldrig kan gräva ner sin demon. Men vad vet jag...
Dagen har varit ovanligt lång idag och hela förgående natt har jag känt mig feberyr. Kan inte riktigt sova och jag har börjat få någon slags dödsångest. Jag är rädd att alla människor och varelser jag älskar ska dö ifrån mig. Jag är rädd att jag själv ska dö innan jag börjat leva. Det känns som om jag är sjuk och att hela min omgivning ska dö i hemska olyckor. Jag vet inte varför men dessa tankar är jättesvåra att släppa.
Inatt hoppas jag att jag kan få somna in med lite ro i kroppen. Jag har något att se fram emot imorgon och det är frukost med underbara människor som får mig må bra, en kort arbetsdag och en julkonsert på kvällen. Det sistnämnda är jag lite orolig för, det har varit prat om att man ska klä upp sig men jag äger inga finkläder.
En fin låt får vara avslutningen för kvällen: http://www.youtube.com/watch?v=Tfex7UgsNI0&feature=related
Dagen har varit ovanligt lång idag och hela förgående natt har jag känt mig feberyr. Kan inte riktigt sova och jag har börjat få någon slags dödsångest. Jag är rädd att alla människor och varelser jag älskar ska dö ifrån mig. Jag är rädd att jag själv ska dö innan jag börjat leva. Det känns som om jag är sjuk och att hela min omgivning ska dö i hemska olyckor. Jag vet inte varför men dessa tankar är jättesvåra att släppa.
Inatt hoppas jag att jag kan få somna in med lite ro i kroppen. Jag har något att se fram emot imorgon och det är frukost med underbara människor som får mig må bra, en kort arbetsdag och en julkonsert på kvällen. Det sistnämnda är jag lite orolig för, det har varit prat om att man ska klä upp sig men jag äger inga finkläder.
En fin låt får vara avslutningen för kvällen: http://www.youtube.com/watch?v=Tfex7UgsNI0&feature=related
Hjärtesorgförsäkring
Jag har fått brev idag som handlar om försäkringar och det medföljde papper som man ska fylla i hur frisk man är. Jag pratar om försäkringar hela dagen på jobb och man blir lite frustrerad över att behöva tänka att en dag ska man dö eller kunna skada sig och det är bra att se över så att man har ekonomisk trygghet att kunna göra det. Vi dör till och med i ett samhälle där det styr vilken begravning du får pågrund av din ekonomiska trygghet. Du kan aldrig välja själv utan det kostar till och med att dö. Och om du bryr dig om dina efterlevande ska du se till att du kan lämna ett arv, men de människorna som adrig kommer kunna göra det, vart ska deras barn få ut pengar av en livförsäkring? Nu kan man visserigen komma något billigt undan det vill säga att man har någon som helst inkomst men kunskapen, har alla människor den? Jag börjar bli rätt trött nu och jag missade min slutssats, kanske en annan gång får jag ett ljus eller en spade i huvudet!
*censur*
Man borde kanske införa en försäkring för hjärtesorg. Vilket man kan ta ut när man känner sig olyckligt kär och att man då kan sjukskriva sig. Enligt vetenskapen tar det 60 dagar att komma över någon och då bör man inte bli påmind genom kontaktförsök. Man får då även ett bidrag att kunna resa bort dessa dagar till en spännade resemål och så att du kan finna dig själv. Fast ärligt talat har jag nog inte hjärtesorg, jag behöver mer en riktig semester.
Trasigt avlopp och fungerande vänskap
En instängd söndag har det varit, men det har funnits ro och träning. Träningen har bestått av städniing och rensa avlopp. Jag har äntligen gjort det och det var rätt vidrigt men jag har inte kunnat använda mitt handfat på länge. Kollat på film har jag också ägnat dessa timmar och funderat lite på framtiden, hur det ska bli att bo i källaren och dela hus med Daniel. Jag trivs så himla bra just nu i min lägenhet, det känns som jag kan tillbringa hur mycket tid som helst här utan att bli rastlös. Det är en stor skillnad på kollektivet där man alltid var på gång. Fast jag saknar vissa människor och att man aldrig var ensam. Jag gillar visserligen att vara ensam ibland men då ska den vara vald av mig själv. Jag gillar inte att bli bortvald och jag gillar inte att vara den som går ifrån andra. Ibland blir det så ändå, folk förändras och man vet inte riktigt längre vad man ska säga till varandra. Jag försöker ofta hålla kontakten, kämpar på, men i vissa relationer går det inte. Man måste få något tillbaka, en hand som vill greppa min, den kan ibland vara osynlig, men jag vill i alla fall få en glimt av att den finns.
Jag och Tobbe, en av mina närmsta vänner, har börjat planera nyår. Det ser ut som att jag stannar i min födelsestad över nyår också. Är husvakt. Jag längtar verkligen till 10 dagars ledighet men jag vet inte om jag är sugen på att vara hemma där alla dessa dagar. Jag vill kunna ha ett liv dessa dagar och inte bara elda och sitta med familjen och släkten. Fast man måste kanske offra sig om man vill träffa Tobbe. Då får jag sova sked, tjafsa, skratta och gråta varannat. Jag saknar honom.
Det finns vissa människor som man verkligen mår bra av att träffa, de är rätt få men jag har börjat förstå. Där man kan utbyta tankar utan att fastna eller känna sig för liten eller för stor, Man bara finns och det är väl lycka om något. Förra torsdagen satt jag hos en vän och en till vän kom förbi och jag bara trivs så underbart med dessa människor. Vi hade ett sex and the citykväll och jag är tydligen mest lik Charlotte eftersom jag är minst cynisk. Men efter ett tag kom vi på att jag är långt ifrån pryd av mig. Jag tror att vi alla tre är en blandning av dem alla beroende på situation. Men jag tror det som mest utmärker oss alla tre är att vi är speciela på våra sätt som gör oss till människor med hjärtan, själ och hopp om en ny dag. Vi kanske inte alltid är framgångsrika men vi har i alla fall varandra och fortfarande en rolig men krokig väg att promenera på.
The first
Det var en liten utmaning för mig att stanna hemma en fredagskväll, men det var inte alls farligt och jag blev inte ens rastlös.
Hur som helst börjar jag bli irriterad på min allergi, att vara flata och allergisk mot katter är inget vidare positivt. Varenda människa man träffar har pälsdjur! Detta gäller många av ens vänner också nu, man kan inte vara med på samma sätt förut och det är riktigt pissigt. Och man blir utanför när människor inte heller förstår att hur jobbigt det är och inte vill hjälpa till för att det ska bli lättare för mig att andas.
Nu borde jag börja göra mig i ordning för att göra något vettigt av min lördag. Men jag vet inte vad...borde köpa julklappar innan alla pengar tar slut.
Hur som helst börjar jag bli irriterad på min allergi, att vara flata och allergisk mot katter är inget vidare positivt. Varenda människa man träffar har pälsdjur! Detta gäller många av ens vänner också nu, man kan inte vara med på samma sätt förut och det är riktigt pissigt. Och man blir utanför när människor inte heller förstår att hur jobbigt det är och inte vill hjälpa till för att det ska bli lättare för mig att andas.
Nu borde jag börja göra mig i ordning för att göra något vettigt av min lördag. Men jag vet inte vad...borde köpa julklappar innan alla pengar tar slut.
