Lämna mig inte på fel sida av vägen
Har idag i alla fall varit på mitt första julbord för i år. Det var riktigt mumsigt. Och jag måste tipsa om att vaniljglögg var gott. Nu är det dags för lite sömn.
Vad är respekt?
Nu är det en ny dag och jag borde lägga av med detta dubbespel då den ena vill bara ha mig när hon själv är långt nere och inte ens kan stå rakt. Jag borde verkligen bett henne gå istället för att försöka att förstå. Vadå vilja samma sak?
Nu är det peppning som gäller då jag inte vill dras ner mer.
Lyssna
Vadå njuta?
NJUT
jag skulle bara vilja...
Anna ligger fortfarande och sover, hon är som Tönrosa och väntar på ett samtal av hennes käraste och jag sitter här vid datorn och försöker ta itu med mig sjäv en liten stund genom tankar och apelsinjuice blandat med värktabletter. Min hals är fortfande svullen och värker lite grann. Vet inte om det enbart kan vara ångest av att jobba, min kropp låter sig ibland styras av min ångest. När jag inte vill jobba, när jag är nervös och när min dödsångest dyker upp blir det värk i delar av kroppen. Men ångest ska tydligen vara nyttigt, det är ett bevis av att man lever och bryr sig säger doktorn...eller åt det hållet. Men vad vet man i denna vilsna värld?

Ingen tungkyss
Snart kommer en vän från Småland för att sova över natten. Hon ska på arbetsintervju imorgon och jag hoppas alla håller tummarna för henne.
Ormar
Lördagnatt

En alldeles vanlig lördag
Försovning, vegomässa, alldeles för mycket folk, systemet, sen en hungrig mage som styrde til glassis. Men där blev jag glömd så jag fick ta med mig maten hem i en påse och mackan var kall när jag anlänt till min lägenhet. Otur och jag som slängde ut cirka över 100 kr på att få mat i magen (inträde till vegomässan men med en gletig vidrig chokladboll typ och trängsel så man får vara glad för det lila man fick och bjöd Angelica en macka för att få sällskap på glassis)...hmm..
Ikväll är det fest som gäller. Jag har till och med lyckas bli dubbelbokad men jag får ta mig dit där jag behövs mest eftersom jag är en länk bland lite folk. Och det kommer vara en person där som jag skule vilja stifta en närmare bekanskap med men dels är jag blyg och hon verkar vara stel och uttråkad i min närvaro. Det var lättare förr men nu är man livrädd för att göra bort sig. Det blir värre när man är äldre,
Nu ska jag ta mig ett bad, städa lite och sedan dra mig iväg.
jag är lycklig
Cyndi Lauper ska man inte underskatta. Man ska sjunga och dansa i sin ensamhet. Det är ju det man gör bäst.
Tro, hopp och kärlek
Dagen har varit ovanligt lång idag och hela förgående natt har jag känt mig feberyr. Kan inte riktigt sova och jag har börjat få någon slags dödsångest. Jag är rädd att alla människor och varelser jag älskar ska dö ifrån mig. Jag är rädd att jag själv ska dö innan jag börjat leva. Det känns som om jag är sjuk och att hela min omgivning ska dö i hemska olyckor. Jag vet inte varför men dessa tankar är jättesvåra att släppa.
Inatt hoppas jag att jag kan få somna in med lite ro i kroppen. Jag har något att se fram emot imorgon och det är frukost med underbara människor som får mig må bra, en kort arbetsdag och en julkonsert på kvällen. Det sistnämnda är jag lite orolig för, det har varit prat om att man ska klä upp sig men jag äger inga finkläder.
En fin låt får vara avslutningen för kvällen: http://www.youtube.com/watch?v=Tfex7UgsNI0&feature=related
Hjärtesorgförsäkring
Jag har fått brev idag som handlar om försäkringar och det medföljde papper som man ska fylla i hur frisk man är. Jag pratar om försäkringar hela dagen på jobb och man blir lite frustrerad över att behöva tänka att en dag ska man dö eller kunna skada sig och det är bra att se över så att man har ekonomisk trygghet att kunna göra det. Vi dör till och med i ett samhälle där det styr vilken begravning du får pågrund av din ekonomiska trygghet. Du kan aldrig välja själv utan det kostar till och med att dö. Och om du bryr dig om dina efterlevande ska du se till att du kan lämna ett arv, men de människorna som adrig kommer kunna göra det, vart ska deras barn få ut pengar av en livförsäkring? Nu kan man visserigen komma något billigt undan det vill säga att man har någon som helst inkomst men kunskapen, har alla människor den? Jag börjar bli rätt trött nu och jag missade min slutssats, kanske en annan gång får jag ett ljus eller en spade i huvudet!
*censur*
Man borde kanske införa en försäkring för hjärtesorg. Vilket man kan ta ut när man känner sig olyckligt kär och att man då kan sjukskriva sig. Enligt vetenskapen tar det 60 dagar att komma över någon och då bör man inte bli påmind genom kontaktförsök. Man får då även ett bidrag att kunna resa bort dessa dagar till en spännade resemål och så att du kan finna dig själv. Fast ärligt talat har jag nog inte hjärtesorg, jag behöver mer en riktig semester.
Trasigt avlopp och fungerande vänskap

En instängd söndag har det varit, men det har funnits ro och träning. Träningen har bestått av städniing och rensa avlopp. Jag har äntligen gjort det och det var rätt vidrigt men jag har inte kunnat använda mitt handfat på länge. Kollat på film har jag också ägnat dessa timmar och funderat lite på framtiden, hur det ska bli att bo i källaren och dela hus med Daniel. Jag trivs så himla bra just nu i min lägenhet, det känns som jag kan tillbringa hur mycket tid som helst här utan att bli rastlös. Det är en stor skillnad på kollektivet där man alltid var på gång. Fast jag saknar vissa människor och att man aldrig var ensam. Jag gillar visserligen att vara ensam ibland men då ska den vara vald av mig själv. Jag gillar inte att bli bortvald och jag gillar inte att vara den som går ifrån andra. Ibland blir det så ändå, folk förändras och man vet inte riktigt längre vad man ska säga till varandra. Jag försöker ofta hålla kontakten, kämpar på, men i vissa relationer går det inte. Man måste få något tillbaka, en hand som vill greppa min, den kan ibland vara osynlig, men jag vill i alla fall få en glimt av att den finns.
Jag och Tobbe, en av mina närmsta vänner, har börjat planera nyår. Det ser ut som att jag stannar i min födelsestad över nyår också. Är husvakt. Jag längtar verkligen till 10 dagars ledighet men jag vet inte om jag är sugen på att vara hemma där alla dessa dagar. Jag vill kunna ha ett liv dessa dagar och inte bara elda och sitta med familjen och släkten. Fast man måste kanske offra sig om man vill träffa Tobbe. Då får jag sova sked, tjafsa, skratta och gråta varannat. Jag saknar honom.
Det finns vissa människor som man verkligen mår bra av att träffa, de är rätt få men jag har börjat förstå. Där man kan utbyta tankar utan att fastna eller känna sig för liten eller för stor, Man bara finns och det är väl lycka om något. Förra torsdagen satt jag hos en vän och en till vän kom förbi och jag bara trivs så underbart med dessa människor. Vi hade ett sex and the citykväll och jag är tydligen mest lik Charlotte eftersom jag är minst cynisk. Men efter ett tag kom vi på att jag är långt ifrån pryd av mig. Jag tror att vi alla tre är en blandning av dem alla beroende på situation. Men jag tror det som mest utmärker oss alla tre är att vi är speciela på våra sätt som gör oss till människor med hjärtan, själ och hopp om en ny dag. Vi kanske inte alltid är framgångsrika men vi har i alla fall varandra och fortfarande en rolig men krokig väg att promenera på.
The first
Hur som helst börjar jag bli irriterad på min allergi, att vara flata och allergisk mot katter är inget vidare positivt. Varenda människa man träffar har pälsdjur! Detta gäller många av ens vänner också nu, man kan inte vara med på samma sätt förut och det är riktigt pissigt. Och man blir utanför när människor inte heller förstår att hur jobbigt det är och inte vill hjälpa till för att det ska bli lättare för mig att andas.
Nu borde jag börja göra mig i ordning för att göra något vettigt av min lördag. Men jag vet inte vad...borde köpa julklappar innan alla pengar tar slut.

Hoppas på en solig morgondag
bla bla
Igår var jag rätt duktig, tvingade mig iväg till Mobilia för att köpa ett par jeans. Jag har haft ett behov av nya jeans rätt länge men jag hatar att prova och hitta ett par. en igår hittade jag ett par efter att ha varit i några affärer och frågat efter ett par basic jeans som inte är allt för låga eller för höga, med långa ben fast inte slimmad effekt. Det var tydligen inte en tillräcklig förklaring i vissa affärer då de tog fram de mest konstiga modellerna. Men till slut fann jag mig ett par med rätt prisklass. Men annars flöt dagen på som vanligt, tråkigt på jobbet och en godisskål till Bones.
Jag funderar på att ta ig någon kortare resa någonstans men jag vet inte vart och när. Borde ta mig iväg men jag har rätt mycket att fixa med flytten i framtiden. Och jag borde få tag på någon som kan lägga golv! Vart är du komsi komsi..
..detta var ett rätt tråkigt inlägg men jag har inte mycket att tillägga för nu vill jag ut i solen!
En kärlekssorg
Du bar mig till sagornas värld genom de susande stigarnas färd.
I frostens snötäckta grenars snår du frustade fram ett skrittsamt spår.
Elaka ord kan smärta i ens hjärta,
jag måste dig nu tacka.
Du var min riddare, den tappre beskyddaren i krigets lögn.
I din själ finns ingen begrepp om onska,
det finns endast ett rent ingrepp av en droska i vinternattens bråska.
Beslutet jag har tagit, immunitet jag föredragit.
Kärleken till dig i mitt minne,
det är kännetecken på ett hjältemodigt sinne.
Inte speciellt annorlunda men väldigt speciell
Jag kan alltid önska mina fingrar i ditt hår och min famn runt omkring dig som ett stöd. Men det är dröm och långt ifrån verkligheten. Jag är klok nog att förstå och det finns en stjärnklar himmel. Det är lättare denna gång och jag orkar bry mig mindre. Det är bara det att alla runt omkring har sina åsikter och det är lättare att lägga sig i sådant man tycker är konstigt och svårförklarat och framför allt det som inte ingår i deras problem, utan det kommer alltid vara enklare att finna fel i någon annans liv! Men bara för att jag har en tystnad och en hemligsfull tankegång behöver det inte bero på att jag mår dåligt. Jag mår bra av att vara jag och jag vet att jag är lycklig men låt mig få vara tankspridd ibland och även gnällig.
Jag har ont i min nacke och jag verkar aldrig kunna vakna upp från sömnen. Mer kaffe och kanske skriver lite mer senare.
Vad finns det mer där?
Det finns dagar som bara går, man inser inte riktigt att allt är en enda röra utan man bara lever i den och låter sig andas med i omständigheten att man till slut ramlar. Att en beröring kan få mig att bli vek och att blod kan få mig att bli hel. Men det går framåt även att man står och stampar på en liten plats.
Nu är det snart fest som gäller men det har varit kaos under hela dagen. Jag har fått tvätta i gamla kollektivet och det har varit en ända röra.