Lämna mig inte på fel sida av vägen

Det känns bättre nu, men det har varit en konstig helg och jag har mått rätt dåligt. Försökt få bitarna på plats här nu i efterhand. Borde kanske inte skrivit personligt som jag gjorde i de förgående inläggen. Såg att man kunde hitta mig väldigt lätt här. Får se om man ska göra någonting åt det hela.  Ibland behöver man bara få utlopp för sina känslor och speciellt såna tillfällen som var nu under helgen.

Har idag i alla fall varit på mitt första julbord för i år. Det var riktigt mumsigt. Och jag måste tipsa om att vaniljglögg var gott. Nu är det dags för lite sömn. 

Vad är respekt?

Efteråt kom hon, det blev värre. Varför är det så svårt att ta ett nej? Jag vill ju inte. Jag orkar inte. Jag är för trött men ändå ska hon försöka, om och om igen.

Nu är det en ny dag och jag borde lägga av med detta dubbespel då den ena vill bara ha mig när hon själv är långt nere och inte ens kan stå rakt. Jag borde verkligen bett henne gå istället för att försöka att förstå. Vadå vilja samma sak?

Nu är det peppning som gäller då jag inte vill dras ner mer.

Lyssna

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=45614196

Vadå njuta?

Jag känner en sån enorm frustration, att jag har demoner som förföljer mig i min väg. jag kan bara inte slappna av och hur mycket man än vill vara till lags finner man inga ord att säga. Jag blev frusen, bortkommen och bortglöd. En stel pinne som inte kunde bara gå. Jag var reservhjulet, vet inte om jag någonsin vill gå dit igen. På hemvägen skrek jag bara och ville hemma och gråta. Känner mig som en jävla dörrmatta som man bara stampar av sig sin skit på. Jag förstår bara inte varför, varför utsätter man sig för denna plåga? Att man aldrig lär sig vart man är någelunda trygg. Detta blev en skitkväll och vadå att man ska njuta. Det finns just nu inget njutbart förutom min säng, där ska jag sova och jag vill aldrig, aldrig någonsin bli väckt av denna skit igen.

NJUT

Dagen känns hittills väldigt verklig och underbar. Träffade dessa fina människor under frukosten på cafeet, och efter det fick jag hjälp att hitta en present till mina bröder. Snart är det jobb och det känns helt ok eftersom det är en kort dag som avslutas med pub på jobbet. Sen är det fest som gäller med tomboy som mål. Det känns som denna dag kan bli riktigt bra, om man nu egentligen vågar skriva eftersom det lätt kan svälla över med negativa händelser. Men jag hoppas att hela kvällen skiner av glada leenden hos alla jag känner. Njut! 

jag skulle bara vilja...

Jag borde inte längre tolka vissa texter. Det är svårt, för att jag fortfarande känner och vill dela en lycka. Men allt står emot. Jag vet, jag har vetat och främst av allt förstått. Men ingen annan har fått mig stå här som jag är nu. Ibland önskar jag något, en fras eller vad som helst för att få mig stanna en liten stund längre. En öppen famn skulle betyda så mycket.

Anna ligger fortfarande och sover, hon är som Tönrosa och väntar på ett samtal av hennes käraste och jag sitter här vid datorn och försöker ta itu med mig sjäv en liten stund genom tankar och apelsinjuice blandat med värktabletter. Min hals är fortfande svullen och värker lite grann. Vet inte om det enbart kan vara ångest av att jobba, min kropp låter sig ibland styras av min ångest. När jag inte vill jobba, när jag är nervös och när min dödsångest dyker upp blir det värk i delar av kroppen. Men ångest ska tydligen vara nyttigt, det är ett bevis av att man lever och bryr sig säger doktorn...eller åt det hållet.
  Men vad vet man i denna vilsna värld?


image8

Ingen tungkyss

Legat sjuk idag, min hals är svullen och smärtar. Men det har varit skönt att inte göra något alls utan bara vänta in tiden i lugn och ro. Lasse kom förbi med mat och film förut, det var uppmuntrande. Tackar speciellt för chokladglassen!

Snart kommer en vän från Småland för att sova över natten. Hon ska på arbetsintervju imorgon och jag hoppas alla håller tummarna för henne.

Ormar

Helt plötsligt finns det ingen svar och jag känner mig helt osynlig. Det fanns några ljuspunkter under dagen men oftast kändes det som jag var kvar i min mardröm. Under morgonens mörker trodde jag fortfarande att det fanns hungriga ormar.  Jag som trodde för en stund att jag skulle kunna klara detta men helt plötsligt sprang ensamheten rakt in i min famn. Och jag tror mycket väl att jag inte är kär bara lite förvirrad av alla dessa gåtor och skumma påståenden.

Lördagnatt

Min kropp har nästan lagt av idag. Jag är stel, näsan rinner och huvudet bankar. Men det var en riktigt rolig kväll igår. Festen var lyckad och efteråt möte jag Mappus till en undergroundfest och dansade järnet. Lyckades till och med lifta med en stor buss och fick åka gratis till efterfesten.

image5

En alldeles vanlig lördag

Försovning, vegomässa, alldeles för mycket folk, systemet, sen en hungrig mage som styrde til glassis. Men där blev jag glömd så jag fick ta med mig maten hem i en påse och mackan var kall när jag anlänt till min lägenhet. Otur och jag som slängde ut cirka över 100 kr på att få mat i magen (inträde till vegomässan men med en gletig vidrig chokladboll typ och trängsel så man får vara glad för det lila man fick och bjöd Angelica en macka för att få sällskap på glassis)...hmm..

Ikväll är det fest som gäller. Jag har till och med lyckas bli dubbelbokad men jag får ta mig dit där jag behövs mest eftersom jag är en länk bland lite folk. Och det kommer vara en person där som jag skule vilja stifta en närmare bekanskap med men dels är jag blyg och hon verkar vara stel och uttråkad i min närvaro. Det var lättare förr men nu är man livrädd för att göra bort sig. Det blir värre när man är äldre,

Nu ska jag ta mig ett bad, städa lite och sedan dra mig iväg.


jag är lycklig

Jag är glad för att saker och ting överaskar mig igen. Att saker ordnar sig och att vänner kan betyda glädje. Och jag har insett att det finns andra människor än gamla flammor som intresserar mig. Positivt!

Cyndi Lauper ska man inte underskatta. Man ska sjunga och dansa i sin ensamhet. Det är ju det man gör bäst.

Tro, hopp och kärlek

I mitt förra inlägg pratade jag om att det tar 60 dagar att komma över en kärlek. Det var ett par vänner som pratade om det och att de hade fått det från någon källa. Ska höra mig för nästa gång jag träffar dem. För jag vet inte om det verkligen tar 60 dagar, vissa pratar om ett år och andra pratar om flera år. Men om vi säger att det värsta sorgen lagt sig efter 60 dagar och att man då kan börja torka tårarna och ta tag i sitt liv vore det mer förnuftigt. Fast i ärlighetens namn hadlar det inte om förnuft utan mer vad personen haft för påverkan i ens liv och om hon/han fortfarande vandrar omkring i ens tankar och i ens vänners omkrets. Vissa människor glömmer man nog aldrig, de kommer alltid ligga där nära hjärtat och banka efter uppmärksamhet. I vissa fall borde personen ifråga aldrig fått inträde dit efter hårda ord och olika typer av kränkningar. Men det kanske mer handlar om rädslan och att hela tiden ifrågasätta sitt beteende efteråt att man aldrig kan gräva ner sin demon. Men vad vet jag...

Dagen har varit ovanligt lång idag och hela förgående natt har jag känt mig feberyr. Kan inte riktigt sova och jag har börjat få någon slags dödsångest. Jag är rädd att alla människor och varelser jag älskar ska dö ifrån mig. Jag är rädd att jag själv ska dö innan jag börjat leva. Det känns som om jag är sjuk och att hela min omgivning ska dö i hemska olyckor. Jag vet inte varför men dessa tankar är jättesvåra att släppa.


Inatt hoppas jag att jag kan få somna in med lite ro i kroppen. Jag har något att se fram emot imorgon och det är frukost med underbara människor som får mig må bra, en kort arbetsdag och en julkonsert på kvällen. Det sistnämnda är jag lite orolig för, det har varit prat om att man ska klä upp sig men jag äger inga finkläder. 

En fin låt får vara avslutningen för kvällen: http://www.youtube.com/watch?v=Tfex7UgsNI0&feature=related

Hjärtesorgförsäkring

Jag har fått brev idag som handlar om försäkringar och det medföljde papper som man ska fylla i hur frisk man är. Jag pratar om försäkringar hela dagen på jobb och man blir lite frustrerad över att behöva tänka att en dag ska man dö eller kunna skada sig och det är bra att se över så att man har ekonomisk trygghet att kunna göra det.  Vi dör till och med i ett samhälle där det styr vilken begravning du får pågrund av din ekonomiska trygghet. Du kan aldrig välja själv utan det kostar till och med att dö. Och om du bryr dig om dina efterlevande ska du se till att du kan lämna ett arv, men de människorna som adrig kommer kunna göra det, vart ska deras barn få ut pengar av en livförsäkring? Nu kan man visserigen komma något billigt undan det vill säga att man har någon som helst inkomst men kunskapen, har alla människor den? Jag börjar bli rätt trött nu och jag missade min slutssats, kanske en annan gång får jag ett ljus eller en spade i huvudet!

*censur*

Man borde kanske införa en försäkring för hjärtesorg. Vilket man kan ta ut när man känner sig olyckligt kär och att man då kan sjukskriva sig. Enligt vetenskapen tar det 60 dagar att komma över någon och då bör man inte bli påmind genom kontaktförsök.  Man får då även ett bidrag att kunna resa bort dessa dagar till en spännade resemål och så att du kan finna dig själv. Fast ärligt talat har jag nog inte hjärtesorg, jag behöver mer en riktig semester.


Trasigt avlopp och fungerande vänskap

image4


En instängd söndag har det varit, men det har funnits ro och träning. Träningen har bestått av städniing och rensa avlopp. Jag har äntligen gjort det och det var rätt vidrigt men jag har inte kunnat använda mitt handfat på länge. Kollat på film har jag också ägnat dessa timmar och funderat lite på framtiden, hur det ska bli att bo i källaren och dela hus med Daniel.  Jag trivs så himla bra just nu i min lägenhet, det känns som jag kan tillbringa hur mycket tid som helst här utan att bli rastlös. Det är en stor skillnad på kollektivet där man alltid var på gång. Fast jag saknar vissa människor och att man aldrig var ensam. Jag gillar visserligen att vara ensam ibland men då ska den vara   vald av mig själv. Jag gillar inte att bli bortvald och jag gillar inte att vara den som går ifrån andra. Ibland blir det så ändå, folk förändras och man vet inte riktigt längre vad man ska säga till varandra. Jag försöker ofta hålla kontakten, kämpar på, men i vissa relationer går det inte.  Man måste få något tillbaka, en hand som vill greppa min, den kan ibland vara osynlig, men jag vill i alla fall få en glimt av att den finns.

Jag och Tobbe, en av mina närmsta vänner, har börjat planera nyår. Det ser ut som att jag stannar i min födelsestad över nyår också. Är husvakt. Jag längtar verkligen till 10 dagars ledighet men jag vet inte om jag är sugen på att vara hemma där alla dessa dagar. Jag vill kunna ha ett liv dessa dagar och inte bara elda och sitta med familjen och släkten. Fast man måste kanske offra sig om man vill träffa Tobbe. Då får jag sova sked, tjafsa, skratta och gråta varannat. Jag saknar honom.

Det finns vissa människor som man verkligen mår bra av att träffa, de är rätt få men jag har börjat förstå. Där man kan utbyta tankar utan att fastna eller känna sig för liten eller för stor, Man bara finns och det är väl lycka om något. Förra torsdagen satt jag hos en vän och en till vän kom förbi och jag bara trivs så underbart med dessa människor. Vi hade ett sex and the citykväll och jag är tydligen mest lik Charlotte eftersom jag är minst cynisk. Men efter ett tag kom vi på att jag är långt ifrån pryd av mig. Jag tror att vi alla tre är en blandning av dem alla beroende på situation. Men jag tror det som mest utmärker oss alla tre är att vi är speciela på våra sätt som gör oss till människor med hjärtan, själ och hopp om en ny dag. Vi kanske inte alltid är framgångsrika men vi har i alla fall varandra och fortfarande en rolig men krokig väg att promenera på.

The first

Det var en liten utmaning för mig att stanna hemma en fredagskväll, men det var inte alls farligt och jag blev inte ens rastlös.

Hur som helst börjar jag bli irriterad på min allergi, att vara flata och allergisk mot katter är inget vidare positivt. Varenda människa man träffar har pälsdjur! Detta gäller många av ens vänner också nu, man kan inte vara med på samma sätt förut och det är riktigt pissigt. Och man blir utanför när människor inte heller förstår att hur jobbigt det är och inte vill hjälpa till för att det ska bli lättare för mig att andas.   

Nu borde jag börja göra mig i ordning för att göra något vettigt av min lördag.  Men jag vet inte vad...borde köpa julklappar innan alla pengar tar slut. image3

Hoppas på en solig morgondag

Undrar om dessa sista timmar denna vecka på kontoret kommer ta en evighet eller om det kommer gå snabbt pågrund av att helg nalkas. På ett sätt är det skönt att inte ha något inplanerat under denna helg men på ett annat sätt känns det mer som att vännerna har andra utgångspunkter som inte jag vill vara del av eller kan vara en del av. Jag känner inte för att ägna halva helgen åt att dricka alkohol och vara tjena tjena med ytliga bekanta. Jag skulle hellre vilja gosa upp i soffan med någon eller gå en promenad med någon i vacker natur om solen är framme. Sitta på ett fik med en varm kopp choklad vore inte heller fel. Nu är min rast slut och det är bara att fortsätta att få tag på alla gubbar och gummar i deras stugor. Och jag får väl fortsätta med min saga i min tanke.  

bla bla

Solen lyser äntligen efter att ha varit gömd några dagar och man borde verkligen göra något mer vettigt före jobbet än att sitta här. Borde även söka en massa nya jobb, borde sätta upp ett mål att jag ska söka ett visst antal jobb varje vecka men jag hade först egentligen lovat mig själv att det skulle finnas något nytt innan nyår. Men en månad till gör nog inte mitt liv till ännu mer misär.

Igår var jag rätt duktig, tvingade mig iväg till Mobilia för att köpa ett par jeans. Jag har haft ett behov av nya jeans rätt länge men jag hatar att prova och hitta ett par. en igår hittade jag ett par efter att ha varit i några affärer och frågat efter ett par basic jeans som inte är allt för låga eller för höga, med långa ben fast inte slimmad effekt. Det var tydligen inte en tillräcklig förklaring i vissa affärer då de tog fram de mest konstiga modellerna. Men till slut fann jag mig ett par med rätt prisklass. Men annars flöt dagen på som vanligt, tråkigt på jobbet och en godisskål till Bones.

Jag funderar på att ta ig någon kortare resa någonstans men jag vet inte vart och när. Borde ta mig iväg men jag har rätt mycket att fixa med flytten i framtiden. Och jag borde få tag på någon som kan lägga golv! Vart är du komsi komsi..

..detta var ett rätt tråkigt inlägg men jag har inte mycket att tillägga för nu vill jag ut i solen!

En kärlekssorg


Du bar mig till sagornas värld genom de susande stigarnas färd.
I frostens snötäckta grenars snår du frustade fram ett skrittsamt spår.
Elaka ord kan smärta i ens hjärta,
jag måste dig nu tacka.
Du var min riddare, den tappre beskyddaren i krigets lögn.
I din själ finns ingen begrepp om onska,
det finns endast ett rent ingrepp av en droska i vinternattens bråska.
Beslutet jag har tagit, immunitet jag föredragit.
Kärleken till dig i mitt minne,
det är kännetecken på ett hjältemodigt sinne.


Inte speciellt annorlunda men väldigt speciell

Jag vill bara vara lycklig!


Jag kan alltid önska mina fingrar i ditt hår och min famn runt omkring dig som ett stöd. Men det är dröm och långt ifrån verkligheten. Jag är klok nog att förstå och det finns en stjärnklar himmel. Det är lättare denna gång och jag orkar bry mig mindre. Det är bara det att alla runt omkring har sina åsikter och det är lättare att lägga sig i sådant man tycker är konstigt och svårförklarat och framför allt det som inte ingår i deras problem, utan det kommer alltid vara enklare att finna fel i någon annans liv! Men bara för att jag har en tystnad och en hemligsfull tankegång behöver det inte bero på att jag mår dåligt. Jag mår bra av att vara jag och jag vet att jag är lycklig men låt mig få vara tankspridd ibland och även gnällig.

Jag har ont i min nacke och jag verkar aldrig kunna vakna upp från sömnen. Mer kaffe och kanske skriver lite mer senare.

Vad finns det mer där?

Det finns dagar som bara går, man inser inte riktigt att allt är en enda röra utan man bara lever i den och låter sig andas med i omständigheten att man till slut ramlar. Att en beröring kan få mig att bli vek och att blod kan få mig att bli hel. Men det går framåt även att man står och stampar på en liten plats. 

Nu är det snart fest som gäller men det har varit kaos under hela dagen. Jag har fått tvätta i gamla kollektivet och det har varit en ända röra.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0